Sharp Recruitment & Consultants träffar Teresa Isele, CEO på SwedSec, och pratar bl.a. om rollen som CEO, hur det är att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden som utländsk jurist och hur man handskas med en krishantering och mycket annat.

Teresa du är sedan cirka två månader tillbaks VD på SwedSec, berätta om din nya roll varför du valde att tacka ja till tjänsten?

Jag tackade ja till SwedSec eftersom jag verkligen brinner för SwedSecs uppdrag. SwedSec fyller en viktig roll på finansmarknaden. En väl fungerande finansmarknad som kunderna har förtroende för är en grundförutsättning för ett fungerade samhälle. För att kunna känna förtroende för finansmarknaden krävs dock att kundernas intressen tillvaratas och att kunderna får relevant information på ett sätt som de kan förstå och att alla aktörer på marknaden efterlever relevanta regelverk och agerar även i övrigt på ett etiskt sätt. SwedSec har en viktig roll i det avseende – vi arbetar för höga kunskaper, regelefterlevnad och god etik hos anställda på finansmarknaden. Det gör vi genom att licensiera anställda inom finansmarknaden baserat på kunskapskrav och tester och genom att tillhandahålla ett disciplinärt förfarande vid regelöverträdelser. Vår verksamhet bygger dessutom på självreglering, vilket betyder att det är finansmarknadens aktörer som har gått samman och skapat ett licensieringssystem för sin personal. Att det är branschen som står bakom systemet tycker jag är extra viktigt eftersom det leder till hög relevans och acceptans. För att kunna reglera detta själv, krävs dock att systemet upplevs som balanserat och välskött både av marknaden men även av politiken. Just den här balansgången mellan olika intressen gör uppdraget särskilt spännande och utmanande. 

Du är född och uppvuxen i Tyskland och tog även din juristexamen vid universitet i Berlin. Hur var det att komma till den svenska arbetsmarknaden för att sedan inom kort börja arbeta på en stor advokatbyrå (Advokatfirman Vinge)?

Det var ganska tufft i början. Jag hade precis fått min examen i Tyskland – det kändes som det fanns många möjligheter i Tyskland men när jag kom hit, var det ingen som värdesatte min utbildning. Jag började plugga på SFI (Svenska för Invandrare), letade efter enklare jobb och sökte även till universitetet. Jag ringde även runt till alla företag och organisationer som hade listat tyska advokater. Till slut hade jag tur och pratade med mina första chefer på Vinge som själva var tyska advokater. De gav mig en praktikplats på Vinge som senare övergick till en fastanställning. Det var dock ren tur att jag snabbt fick tag i människor som vågade satsa på mig. Jag känner andra utländska jurister som har haft det mycket tuffare. 

Berätta om din resa från Tyskland till där du är idag?

Resan från Tyskland till Sverige var inte alls karriärdrivet utan jag är en av alla dessa ”kärleksinvandrare”. Jag och min man träffades på ett Erasmus-år när vi båda pluggade på King’s College i London. När jag var klar med mina studier, flyttade jag hit med ambitionen att vi senare skulle flytta till Tyskland. Jag blev dock kär i landet, människorna och mentaliteten i Sverige, så jag bestämde mig för att stanna. Jag har inte ångrat det en enda gång. Jag ser så mycket positivt i Sverige!

Vad anser du att man som utländsk jurist kan bidra med till den svenska juristmarknaden?

Jag tror ju verkligen på att mångfald av perspektiv ger bättre resultat, så redan av denna anledning har utländska jurister mycket att bidra med. I den globala värld vi lever i har man stor nytta av att ha mött och integrerat sig i en helt ny kultur. Man har en helt annan förståelse för andra kulturer, andra sätt att resonera och tänka, etc. Som utländsk jurist har man dessutom också en förståelse för skillnader i rättstraditioner, förhandlingstraditioner, etc. Det kan vara av stor nytta när man arbetar med utländska klienter, som beställare av utländska juristtjänster eller med gränsöverskridande juridiska frågeställningar, som advokat eller som bolagsjurist eller tom på vissa myndigheter. Jobbar man med civilrättsliga frågor är ju skillnaderna mellan de olika jurisdiktionerna inte nödvändigtvis jättestora och de skillnader som finns kan man lära sig – den juridiska metoden är till stor del densamma. Sedan finns det ju såklart också en samhällskomponent i detta – det bästa för Sverige är att använda allas potential på ett effektivt sätt – här har vi högutbildade personer vars utbildning vi inte ens har finansierat – ska de istället lära sig helt andra yrken med de kostnader som det innebär för både individen och samhället? 

Efter dina år på Advokatfirman Vinge bar det vidare till EQT och sedan blev nästa arbetsplats Första AP-fonden. Har resan till att bli VD varit något som du haft som plan från början när du inledde din karriär på advokatbyrå?

Jag hade nog aldrig en tydlig plan på vad det ska bli av mig. Jag är en nyfiken person som gillar att lära mig nya saker och gärna tackar ja till utmaningar. Jag har helt enkelt hela tiden tackat ja till större och större ansvar och under tidens gång märkt att jag gillar det och att det inte är juridiken per se jag brinner för utan snarare att utveckla människor, verksamheter och samhället. När jag blev tillförordad vd på Första AP-fonden insåg jag att ett verksamhetsansvar var något jag gillade. Jag visste därefter att det var något jag var öppen för framöver men visste också att det var viktigt för mig att uppdraget kändes rätt för mig och i linje med mina värderingar. Så hade jag tur att SwedSec dök upp och det kändes helt enkelt som en väldigt fin match på alla sätt.  

Du har genomgått krishantering i din roll som chef och när man hamnar i den typen av situation som vi såg att många företag upplevde under 2020, dvs pandemi och stora förändringar med att skicka hem anställda, hur ser du på ledarskapsfrågan i den typ av situation och vad anser du är extra viktigt i rollen som chef?

Jag tror att det i krissituationer är väldigt viktigt att man som ledare tar sina medarbetare på allvar och är inlyssnande samtidigt som man hela tiden kommunicerar om vad som händer både i omvärlden och verksamheten – även om man inte har svar på vissa frågor är det bättre att kommunicera det än att vara tyst och ge utrymme för spekulationer och rädslor. Ett informationsvakuum fylls alltid på något sätt och då finns det en risk att alla springer åt olika håll och sammanhållningen försvinner när man behöver den som mest. Som en ledare (och särskilt som vd) kan det ibland vara svårt att verkligen fokusera på detta – just i krislägen behöver man ju egentligen hantera väldigt många andra bollar i verksamheten, mot omvärlden, mot styrelsen, etc. Det är viktigt att man vågar delegera och ge ansvar till andra inom sin organisation. Man ska dock inte delegera bort kommunikationen med sina medarbetare helt– det är viktigt att de känner sig prioriterade i dessa lägen – det skapar tillit och engagemang och gör att de tar de här viktiga extra stegen som krävs i ett krisläge. Det är såklart ännu viktigare i en distribuerad värld där alla sitter på olika ställen – det gäller att skapa en digital sammanhållning och närvaro och hålla kommunikationen öppen och ärlig.  Sedan tror jag också att det är viktigt att även i krislägen inte glömma bort att skratta tillsammans – man kan alltid hitta något komiskt, även i mörka situationer. Att skratta tillsammans minskar stress, ökar trivsel och sammanhållningen vilket gör att man klarar det mesta – det vet vi alla från erfarenhet men även forskning visar det.  Skratt är en undervärderad superkraft som vi alla har tillgång till! Våga vara lite knasig och inte så formell ibland och ha lite roliga happenings även digitalt! 

För dagens unga jurister med utländsk examen och som vill in på den svenska arbetsmarknaden, vad är ditt absolut bästa allmänna råd du kan ge dom?

Jag skulle vilja vända på frågan: Vad kan vi som verkar i marknaden göra för att inkludera utländska talanger. Jag tror svaret är – mycket! Vi kan vid varje rekrytering, praktik etc. fundera på om det verkligen krävs en svensk juristexamen eller om inte. I vissa lägen krävs det, men inte i alla – då kan vi be rekryterarna att även leta efter utländska jurister. Vi kan även erbjuda att vara mentorer och hjälpa med både en inblick i marknaden, systemet, var man kan hitta annonser eller vilka rekryterare som finns och våra kontaktnätverk.  Alla ni som läser – fundera gärna hur ni kan bidra! Samtidigt hjälper ju inte ett sådant råd den som just nu är ute och söker, så jag skulle nog vilja säga att mitt råd skulle vara att vara ihärdig och inte ge upp, även om det ibland känns tungt. Ring det där extra samtalet, kolla med bekanta, be någon att vara din mentor som kan guida dig. Sedan är det ju såklart kanske lättare att komma in på ett bolag med internationell verksamhet än en myndighet, så försök tänka lite smart utifrån sannolikhet att bli anställd också. Man kan byta spår senare men det är bra att få in en fot in i systemet.