Sharp Recruitment & Consultants träffar Mattias Rättzén, Associate på Taylor Wessing i London och med en LLM från Harvard Law School, och vi pratar om hur det är att studera juridik utanför Sverige samt att bygga upp en internationell juristkarriär.

Mattias blev klar med sin Juristexamen 2015 vid Lunds universitet och kort därefter började han att arbeta på en mindre advokatbyrå, Sandart & Partners, inom IP-rätt. Mattias började specialisera sig inom immaterialrätt med fokus på tvistlösning.

Det fanns ett stort sug hos Mattias att prova på utlandsstudier och förkovra sig ännu mer inom området så Mattias bestämde sig för att satsa på detta. Han sökte först till en utbildning i Oxford, en specialistutbildning inom immaterialrätt. Efter Oxford blev nästa kliv en LLM på Harvard Law School. 

– I efterhand så är detta ett av de klokare besluten jag tagit, det vill säga att studera utomlands. Det öppnade upp många dörrar och möjligheter, och tiderna på Oxford och Harvard var fantastiskt inspirerande och ögonöppnande.

Efter Harvard sökte Mattias sig till London och hamnade på advokatbyrån Kirkland & Ellis med inriktning på internationell immaterialrätt och efter cirka ett år på byrån blev han lockad över till advokatbyrån Taylor Wessing där han jobbar idag. Han är svensk advokat samt kvalificerad som attorney i New York, och på väg att bli solicitor i England och Wales.

Hur skiljer det sig från att arbeta som jurist utomlands (London) jämfört med Sverige? 

– London är inte bara ett finansiellt centrum, utan även ett juridiskt centrum. Byråerna är fler och större. Transaktionen och tvisterna är större. En gemensam punkt är att uppdragen är mer av internationell karaktär. Man arbetar med exempelvis globala tvister och globala transaktioner och arbetet omfattar då såväl Storbritannien som koordinering av de utländska bitarna, särskilt i Europa. Många större, globala klienter vänder sig till de byråerna i London för det syftet. Man arbetar i en större kontext och får ett bredare perspektiv som ”spindeln i nätet”. Det är spännande! När det kommer till arbetet är det höga krav på prestation. På amerikanska byråer är timmarna långa, medan på brittiska byråer är det generellt sett lägre timmar och mer jämförbart med Stockholm. 

Som svensk jurist hur tar man sig in på den internationella scenen?

– Det finns flera sätt. Den vanligaste, men kanske inte den enklaste, vägen är att studera en LLM utomlands och söka arbete efter det. Studier och arbete behöver inte vara i samma land, även om det förstås underlättar. En annan väg är att arbeta på en internationell byrå i Sverige och be om att få skeppas ut på ett secondment till något av de internationella kontoren, och därefter så kan det finnas en möjlighet att bli kvar eller söka sig vidare till något annat utomlands. En tredje väg är att söka arbete direkt utomlands. Om man söker till internationella institutioner eller ambassader är detta vanligare. Hur enkelt det är att arbeta utomlands beror väsentligen på ens bakgrund, kontakter samt område och industri. Transaktioner är, för att ta ett exempel, typiskt sett smidigare att arbeta med utomlands än tvistlösning.

Oavsett vald väg är det väsentligt, skulle jag vilja påstå, att ha en vilja att utmana sig själv, att ständigt lära sig nytt och att vilja gå utanför sin ”comfort zone”. Att aldrig bli för bekväm i sin roll är en god tumregel.

– En annan liten detalj att inte förbigå är att man, beroende på jurisdiktion, kan behöva genomgå prov för att bli kvalificerad som jurist i det landet eller regionen. I USA, för att ta ett exempel, är juristyrket splittrat mellan delstaterna och man behöver bli kvalificerad i den specifika delstat där man avser arbeta. I Storbritannien så blir man oftast solicitor i England och Wales, eller barrister om du vill arbeta med tvister och plädera i domstol. Proven man behöver ta för att bli kvalificerad kan vara mycket omfattande, relativt kostsamma och kräva flera månader av heltidsstudier. Vid denna stund är jag advokat i Sverige, samt attorney i New York och snart blivande solicitor i England and Wales efter att ha klarat proven.

Berätta mer om hur juridikstudierna skiljer sig mellan Sverige och USA och Storbritannien?

– Först och främst skulle jag säga att det finns stora skillnader mellan Storbritannien och USA. Specialistutbildningen jag läste i Oxford var akademiskt tyngre, svårare och mer rigorös. På Harvard var LLM programmet bredare och mer kurserna ofta mer diskussionsbaserade och policyinriktade. Det fanns cirka 600 kurser att välja mellan på bara Harvard Law School, och tusentals fler att välja från andra relaterade institutioner. 

– När det kommer till den traditionella juristutbildningen i USA, som amerikaner läser, är den uppbyggd på ett helt annat sätt än den svenska för den delen. Utbildningen skiljer sig från delstat till delstat, från universitet till universitet, men ofta ägnar du ditt första år åt kärnämnen och därefter väljer du ut de kurser och ämnen som du själv har fattat störst intresse för de kommande två åren. Du bygger därmed till juristutbildning mer än vad man gör i Sverige, och utbildningen är totalt tre år lång. 

Något som man gjorde mycket bra på Harvard var att sätta juridiken i sin kontext. Syftet var inte att lära sig alla regler innantill. Regler är trots allt ändå under en ständig förändring, och eftersom juridiken skiljer sig åt mellan delstaterna i USA är detta mer komplicerat att lära ut på ett meningsfullt sätt. I stället låg fokus på de bredare principerna i common law, den federala juridiken och kanske framför allt diskussionen i klassrummet. Att ställa frågor som ”varför” och ”hur” oftare än frågor som ”vad”. Det finns mycket att lära sig från detta.

Just på Harvard Law School var det också där som den s.k. ”case method” växte fram på slutet av 1800-talet. I korthet bottnar den i att lära sig juridiken genom att diskutera rättsfall, där studenterna deltar i sokratisk dialog med läraren. Detta sätt att lära ut juridik har sedermera kommit att bli standard på universitet i USA och lever fortfarande kvar i hög grad. Även i amerikanska filmer illustreras detta, men på ett kanske överfilmatiserat vis, såsom klassikerna The Paper Chase eller Legally Blonde som båda spelades in på Harvard Law School.

Vilka tips och råd skulle du ge till personer som funderar på en juristkarriär utanför Sverige? 

• Det första rådet är att våga. Att våga tro på dig själv att du ”kan det”. Det andra rådet är att inte ge upp. När jag gick juristprogrammet vill jag minnas att man hörde att det var ”i princip omöjligt” att flytta och arbeta utomlands som jurist. Men det finns flera vägar till Rom. Ett ytterligare råd att börja smått, exempelvis genom att ta Erasmusstudier utomlands för att prova på hur det är, och därefter fundera på vad man vill. Det är ett stort kliv att ta.

• När det handlar om studier är mitt råd att inte fokusera blint på universitet, utan mer på att hamna i den miljö som är mest givande för dig som individ. För mig innebar detta att omge mig av inspirerande och talangfulla människor från alla världens hörn. Det motiverade mig till att utmana mig själv, att tänka nytt, och det berikade mig både som person och jurist. 

• Om vi pratar jobb och karriärmöjligheter så är de stora byråerna generellt svårare att komma in på. Du har ingen garanti att få arbete bara för att du har studerat utomlands, men med en utländsk bakgrund kan man samtidigt sticka ut på ett positivt sätt. Om man koordinerar utländska transaktioner eller tvister, eller arbetar med annat juridiskt arbete av mer internationell karaktär, har en jurist som erfarit olika rättssystem och rättskulturer mycket värde att bidra.